brandlarmet gick...
Brandlarmet gick på skolan under första lektionen.
Jag minns när jag bodde hos pappa. Jag minns när han var tillsammans med Iréne. När vi bodde på liljeholmen i en trea med två badrum. När jag hade ett rum med en loftsäng.
Det var sommarlov, det hade faktiskt precis börjat. Jag hade precis fyllt hela 8 år. Min farfar har precis gått bort. Det hade varit en fin dag, med ett fint väder. Jag hade varit ute och cyklat. När jag kom hem så sa pappa att han skulle gå ner till källaren och fixa med en sak. Iréne satt som vanligt och söp i soffan. Jag gick in på mitt rum, somnade kl 9 någon gång.
Vaknade av att det tjöt i hela lägenheten, precis som att någon stod med en megafon. Det luktade rök i hela lägenheten. Jag tog på mig min morgonrock, reste mig upp helt förvirrad. Öppnade min dörr och blev överfallen utav en tjock illaluktande svart rök. Jag gjorde som jag hade lärt mig i skolan, på en brandövning. Jag ställde mig på alla fyra, och började krypa under den tjocka, svarta röken.
Kröp in till vardagrummet, som låg vägg i vägg med mitt rum. Såg den gul/röd/oranga elden som sträckte sig upp ifrån soffan ända upp till taket. Allting var svart, jag var helt döv av att ha hört det högljuda brandlarmet. Så rädd, så ensam, så liten.
Jag kröp in till köket, upptäckte Iréne som hade däckat på golvet, jag skakade liv i henne, hon vaknade. Reste sig upp, lämnade mig sittandes på köksgolvet. Sprang ut till vardagsrummet och försökte släcka elden med böcker ifrån bokhyllan.
Hon sprang ut till mig igen, lyfte upp mig från golvet. Sprang till ytterdörren, sparkade på den tills den sakta öppnades. Vi sprang ut.
Det är det jag minns ifrån den hemska natten. Jag är rädd för eld, jag har fobi mot brandlarm, jag får alltid sådan hemsk panikångest. Jag klarar inte av det. Men jag döljer det rätt bra.
Det stod i tidningen dagen efter, på första sidan. "8-årig flicka överlevde brand, lyckades krypa ut till köket och skaka liv i sin styvmamma, klarade sig utan några skador" Löd texten.
Jag drömmer fortfarande mardrömmar om den natten.
naw! Jag kommer också ihåg den branden, tyckte såå synd om dig. Sedan flyttade ni bara, jag fick inte höra av dig!
Vart var din pappa då? :/
Ps: Vad menade du med mina föräldrar? :P
ingen orsak! händer idaG?
tackar:)
SV; Japp!
Jaha, ush då.. Vad var det som hände, var det en cigg som gjorde elden?
hej!
Just nu kör Jag en dagens blogg hos mig! :)
Kika in och delta vettja!
Kram ♥
sv: ja som fan! :)
åh, gud vad hemskt :(
streeetdance :;D
sv; haa aa det är ju det mysigaste ;)
sv; ne jag tror jag ska göra det på "house of pain" :P vill inte göra det hos ngn annan gör det på studio :P
sv: ja det förstår jag :/
sv: ja den gör ju det, men kan tänka mig att det känns som om det hände igår
Dsm ;DD
åh herregud vad hemskt det måste ha varit
Men usch. Vilken tur ni hade att du agerade som du gjorde.
Det där med brandlarm i skolan är så klurigt, man tar det aldrig seriöst eftersom det alltid bara är övning. Den dagen det är på riktigt kan det gå illa, för så många elever bara struntar i att springa ut.
På tal om brandlarm så tog vår brandvarnare fyr häromdagen. Det var väldigt överraskande. Men som tur är så satt vi i rummet då det hände. Så tydligen kan man aldrig lita på någonting. :S
omg fyyyfan vad läskigt! :O vart nånstans var din pappa? eller var han inte hemma bara? Jag hade varit så sjukt rädd!
Nej fyfan vad hemskt, jag rös till över hela kroppen. Kan verkligen förstå att du tycker detta är jobbigt nu, men som sagt.. det är ingenting du kan rå för! <3
Usch vad hemskt! Jag lider med dej.
gud vad hemsk du är verkligen modig!
Okej, inte så mycket. Sitter hemma och tar det lugnt, laddar upp lite inför ikväll :)
Och på tal om ditt inlägg, jag vet precis hur det där känns. Jag har bott i en lägenhet som brunnit ner till grunden och jag och min familj var där när det hände. Jag var också åtta år om jag minns rätt och känslan är hemsk! Det finns inte ord som kan beskriva hur rädd man är... och sådant sitter ju kvar hela livet. Jag vågade börja tändstickor när jag var 13 år för jag var så fruktansvärt rädd för eld!
Du var riktigt modig och det är ju tack vare dig som din dåvarande styvmamma överlevde! <3
Usch vad hemskt.. Vad modig du var och det var ju tack vare dig som din styvmamma överlevde! Vilken hjälte du är =)
Det verkar dock inte som att din styvmamma var jättevettig, är hon fortfarande tillsammans med din pappa?
beklagar!:(
vad hände med din pappa då? ;o
usch vad hemskt!
Nej usch vad hemskt... Tur att de gick bra ialf :)
