Nu är jag hemma hos mig igen! =)

Jag följde som sagt med min pojkvän och hans pappa till Landvetter, så fick vi stå och vänta ett tag och sen satt vi ner och väntade. Jag mådde faktiskt bra, det kändes inte som att de skulle resa bort en hel månad. Sen kom ju såklart chocken.. Vi stod i kön och väntade på att de skulle checka in, så kom min pojkväns farmor och sa "nu måste vi åka". Så då fick jag tårar i ögonen och kramade om min pojkvän stenhårt. Sen kramade jag hans pappa och bad honom ta hand om André och hålla koll på honom. Sen gick jag raskt därifrån, jag ville inte börja gråta.

Det är inte det att jag inte "vill visa mina känslor" utan jag ville inte att min pojkvän skulle tänka på när vi sa hejdå och att jag grät. Jag ville att när han tänker på när vi sa hejdå så ska han komma ihåg det som en bra stund. Om ni förstår vad jag menar. Så jag gick ut och tog en cigg medans Andrés farmor och hennes bror kramade dom hejdå.. Och då började jag gråta. Tur att jag tog vattentät mascara.. Efter det så fick jag skjuts hem.

Älskling och hans pappa när vi precis var framme på flygplatsen


Min älskling är helt klart den snyggaste människan som finns! (kille alltså!)


Jag ville också resa.. så jag låtsades lite


Pojkvännens nervösa pappa, min älskling och jag.


Goodbye my lover