Alltså tänk efter lite nu! Som tina skrev på sin blogg, alla har olika sidor och är inte alltid sig själva. Man spelar faktiskt väldigt mycket ibland. När är man egentligen sig själv? Helt och hållet då alltså. För egentligen så skulle man kunna vara sig själv när man är med en person, för då är man öppen och social. Sen skulle man kunna vara sig själv med en annan person, för då är man lugn och mogen. Men egentligen är man nästan två helt olika personer? Olika folk tar ju fram olika sidor hos en själv. En del personer får mig tillex att bli omogen, flamsig och tramsig. En del personer får mig att vara hur mogen som helst. Ibland kan jag vara tramsig och ha "kiss-och-bajs-humor" och ibland kan jag kolla snett på folk som skrattar åt "åh titta, en bajskorv, hihi".. Varför är det så? Varför kan man inte vara samma person hela tiden? Det går ju i regel inte, för man skrattar ju mer tillex med vissa personer och gråter med andra. Ungefär.. om ni förstår vad jag menar. Endel personer tar ju fram bra sidor ifrån en och endel personer tar fram ens dåliga sidor.. men egentligen borde man liksom kunna bestämma själv över dom dåliga och bra sidorna! Men varför gör man inte alltid det?