Allt detta tjat om att gå ner i vikt, att börja svälta sig själv så alla inre organ tar stryk, att börja träna sönder och bryta ner musklerna sakta men säkert..

Jag har också ångest över vikten, jag vill inte väga för mycket, inte över 60kg. Jag väger 56-57 ungefär, och när jag väger över det så brukar jag få lite smått ångest. Jag säger inte att jag då svälter mig tills jag gått ner, utan jag tänker bara "fuck också.." men sen så går det över, fattar ni hur jag menar?

Jag bantar INTE och jag vill inte göra det heller, jag tycker inte att jag behöver det. Dock så försöker jag att skippa för mycket onyttigt så jag inte går upp, och sen tränar jag också för att hålla mig i form.

Jag tycker det är hemskt att se och höra om folk som bantar, t.ex. Kissie. Det är en sak om man väger så mycket att det är skadligt för hälsan, eller om man har jätte högt BMI, då tycker jag att det är okej att banta. Dock inte "svälta sig själv" utan då ska man träna och äta rätt och mindre portioner än innan.

Ibland så kanske jag verkar FÖR bantning, och ibland kanske jag verkar MOT bantning. Sanningen är den att jag inte bryr mig egentligen, jag är varken för eller emot. Och det jag ville säga med detta är att jag tycker egentligen att man ska vara nöjd med sig själv och sin kropp. Sen är det såklart tillåtet att ha lite "vikt-ångest" för det har nog alla..