ang mig och sofie

Yes vi bråkade som fan i lördags. Det gjorde vi, och jag ville bara skjuta henne. Båda grät och båda var frustrerade, båda skrek och båda ville bara skita i allt. Jag raderade hennes nummer och ville bryta ALL kontakt med henne den kvällen. Igår också.

MEN det är liksom bara löjligt egentligen. Vi har gått igenom mycket tillsammans, både bra och mycket dåligt. Vi har mycket minnen tillsammans som vi skulle kunna prata om en hel natt om inte mer. Jag har liksom bott hemma hos henne när det var jobbigt hemma. Och vi har smsat lite igår och idag, inte jättemkt, men hon har iallafall bett om ursäkt. Och det tycker jag är moget, så jag bad också om ursäkt och jag sa att vi skulle skita i allt som hänt och träffas på fredag och snacka igenom allt. För vi hade liksom planerat att gå på RIX FM tillsammans, och då vill man ju gärna ha löst allt innan.. Så vi ska träffas och snacka innan det är det tänkt iallafall.

Och jag orkar inte bry mig om vad alla andra där ute säger och tänker om denna händelsen. Visst hon är jobbig ibland, men det är vi alla. Vi är liksom människor, alla är det. Vi är inga djur, vi är människor. Vi säger och gör saker allihopa utan att tänka efter ordentligt, alla förtjänar också en ny chans. Så bara lägg er inte i egentligen.. efter detta inlägg så drar vi ett streck över allt, aight? =)

För sen är det ju också såhär, hon och Bark är tillsammans, dom har vart tillsammans i ett och ett halvt år på fredag (grattis i förskott btw!) och jag är tillsammans med André sen snart två månader tillbaka. Bark och André går på samma skola. (fram tills andré tar studenten i juni) Och de umgås varje dag (6 dagar i veckan iallafall) De gör samma saker, de fiskar osv. De umgås med exakt samma personer och gör allt tillsammans. Sofie brukar vara med Bark när han är med sina polare, och jag brukar vara med André när han är med sina. (De har ju samma så..) Så hur ofta kommer jag inte stöta på henne ändå isåfall? Och det är ju bara så fruktansvärt barnsligt (!!) om vi skulle låtsas som att vi inte existerade och ignorerade varandra, när vi egentligen är som gjorda för varandra.

Som jag skrev där uppe, vi har så många minnen som man inte vill slänga i sjön. Sen är vi så lika på de flesta sett. Vi har samma umgåskrets och vi kan ju inte byta PGA våra pojkvänner. Vi är som systrar, så tajta och som tvingade att vara med varandra, haha. ;) Så vi är vänner igen. Dock har vi endel att prata ut om, eftersom att vi båda två inte är så fläckfria. ;)

Men iallafall! Nu är det som det är, och det är ju mitt eller vårat egna beslut. Och nu är det så att jag och sofie är vänner igen, systrar, och jag älskar henne. Sen tycker jag att ni som säger emot detta, vet inte hela sanningen. För det är inte BARA sofie som ger mig "trubbel". Det är faktiskt så att jag gör mina egna beslut, eller hur? Hon bestämmer ju inte över mig eftersom att jag har ett eget huvud att tänka med. Och det är jag som sätter mig i olika dumma situationer själv. Sofie har egentligen bara oturen som nästan alltid är inblandad bara, sen visst vi båda har tendenser till att göra dumma saker, men vi ska prata om det. Nu vet ni detta, och om ni vill något så kommentera, smsa, ring eller ta det face to face. För jag pallar inget eftersnack, SKITSNACKET TAR SLUT HÄR!





Kommentarer
Postat av: åsa

bra att ni reder ut saker o ting .. o att vara osams . hör liksom till livet ,, man vågar bara bli omsams med de som man vet är kvar oavsett .. de andra törs man inte .. o är det vänskap ?????

2010-05-26 @ 00:17:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback