skriver av mig.

Snälla, du måste bara förstå att jag inte orkar med detta mer. Jag vet att du lovat att du ska förändra dig osv, men jag orkar ändå inte! Och det du sa idag om att jag betyder så jävla mycket för dig och att du "insett" att du älskar mig osv, du kunde ju kommit på det innan, INNAN det blev såhär. Då hade jag kanske förlåtit dig men inte nu, efter detta. Jag orkar inte med dig mer, du måste bara inse det! Idag blev jag så jävla glad över att du kom till mig vid hemmakväll, för jag ville berätta face to face att jag inte orkade med dig mer. Du verkade ju inte fatta det efter att jag slutat svara på dina sms och när du ringde, för du fortsatte ju bara smsa och ringa. Du till och med sa till din mamma smsa mig, det är sjukt.. Hur som helst så vill jag bara att du ska veta att jag är glad för att detta är över, eller jag lovar att det inte kommer vara över, eftersom att du bor i samma stad som jag. Men jag ska iallafall låtsas som att du inte existerar, och om du börjar prata med mig om du ser mig så blir det bara problem för dig. För snälla du måste förstå att jag inte vill ha något mer med dig att göra, och nej jag hatar dig inte, jag hatar faktiskt ingen. Men jag tycker bara det är så jävla jobbigt att du aldrig kan fatta att jag vill vara ifred!! SÅ SNÄLLA SLUTA SMSA/RINGA MIG. Jag kommer ändå aldrig svara! Det är lika bra att du ger upp gumman. Det kommer aldrig bli du och jag igen, "syster".

Va kvar på samma plats, men jag har kämpat och slitit
Jag vet att det blir bättre men det känns inte hittills
Jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss
När jag tänker på dagen, någonting hände mellan oss
Men nu vet jag vart du står och jag behöver dig inte
Vi bröt av våran band och dom gick av på mitten
Jag har kastat våra bilder, jag har saknat och glömt

Att det var du och jag mot världen som kämpa till dötts
Du högg mig i ryggen, vad va det som hände?
Jag menar du och jag, vi skulle jämt va bästa vänner
Du har förändrats så mycket, jag vet knappt vem du är
Vart tog den personen vägen som alltid fanns där?
JAG TROR DU VET VEM DU ÄR, BEHÖVER INTE SÄGA NAMNET
Du förlorade min tillit när du släppte min hand

Och jag vet mycket väl att jag en dag kommer le
Men när jag sitter här skriver rinner tårarna ner

När livet sviker är det bra att vara två
Men ena halvan av mig slutade förstå
Att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar
Och jag glömmer dig mer för varje dag

Men jag blev lämnad här, som tack för hjälpen
Vi gick skilda vägar, greppade tag i andras händer
Jag försökte göra allt, men det va du som gjorde fel
Löften om att bry sig som inte längre finns mer
Va ärlig mot dig själv, va det såhär det skulle bli?

I så fall trodde jag fel om hela dig och ditt liv
Du var en ängel för mig så varför hände det här?
Ett misstag som förändra allt, hela min värld
Så klart jag vill va vänner, men du ser att det inte går
För varje gång jag ser dig river du upp gamla sår
Du har inte sagt förlåt, så jag kan inte ta emot det
Och all skit som jag fick ta, du är fan inte värd det
Vill du ha mig vid min sida får du börja med en sak
Ge tillbaka mitt liv, för det var det som du stal
Alla minnen stannar kvar och alla stunder som vi skrattat
Det var du och jag till döden, ville aldrig ha någon annan

När livet sviker är det bra att vara två
Men ena halvan av mig slutade förstå
Att när en vän försvinner finns det inte mycket kvar
Och jag glömmer dig mer för varje da

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback