Många undrar säkert eftersom jag har ena dagen bara skrivit "depp inlägg" och andra dagen skrivit "positiva inlägg". Och eftersom jag hamnade på sjukhus osv. Jani, de flesta vet varför jag hamnade där. Men inte alla! Och jag vill inte att fler ska få reda på det, fast sen vet man ju hur fort rykten sprids.. men iallafall!

Nu är det såhär att jag har mått PISSDÅLIGT i två/tre veckor? I början visade jag inte det riktigt, mer än hemma.. och sen blev det bara värre och värre. Slutade i tragedi som sagt! Men nu har jag tillsammans med min bästavän sita såklart kommit fram till att jag ska skita i det dåliga och tänka på det positiva. Jag menar, hur många runkor får man inte om man deppar hela tiden..? nej jag bara skojar.. men det jag ville säga var att jag orkar inte gå runt och vara ledsen, depp och gråtfärdig hela tiden pga EN person. Eftersom att det inte går att tvinga folk till saker osv! Så jag beslutade mig för att skita i mina känslor när det gäller det och bara leva livet igen som jag gjorde förut! Med mina vänner som stöttar och min familj som bryr sig, så klarar jag mig. Tänker inte skita i skolan och förlora betyg som gör så att resten av min framtid blir förstörd pga att jag är ledsen.

men nu kommer frågan, hur mår jag egentligen? Ja tyvärr är det såhär, att jag känner mig tom. Utan den personen så känner jag mig helt tom. Även fast jag har hur många underbara vänner och en familj som fyller ut mitt liv så känner jag mig tom utan den personen. men ni vet väl hur det är, när man är kär? Men som sagt, jag har snackat med personen och vi är kompisar. Så inget mer med det! Vi är kompisar och man kan inte tvinga någon att ändra sina känslor. Men det känns okej för mig. Har bestämt mig för att jag inte orkar vara ledsen mer pga den personen så jag nöjer mig med att vi är kompisar. Så man kan helt enkelt säga att jag mår okej. Inte perfekt, för det kommer jag ALDRIG må. men inte dåligt heller, för jag menar. Hur kan man må dåligt egentligen, när man har så många underbara fina vänner som jag har? ;)

Kärlek behöver alla, men ibland räcker det med kärleken man får av sina vänner/familj.