26 juni, skriver av mig..

Godmorgon! Även fast det är mer lunchtid. ;)

Har ni sovit något gott då? :) Det har jag. Dock att jag låg och glodde upp i taket ända fram till kvart i två då personen jag skulle ringa ringde och tramsade sig. Så jag orkade inte.. och han frågade hela tiden om jag var sur, men NEJ jag var inte sur och jag är inte sur nu heller, tycker bara det var dumt av dig eftersom du sa till mig på onsdagskvällen att jag skulle ringa när jag ville på torsdagskvällen, och så smsar jag dig och säger att jag ska ringa vid sju-åtta. Så svarar inte du. Sen när jag ringer lite senare, så svarar din kompis för att du fiskar. Sen när jag ringer lite senare så svarar inte du för att du "väger fisken" eller vafan det var din kompis sa. Så då orkade jag inte, gick och la mig. Kunde dock inte sova för jag var klarvaken. Sen ringer din kompis vid kvart i två och larvar sig? visserligen var det kul, men ändå.. Sen tar du över telefonen och då snackar du som att det inte vorre något. Och när du väl fattar att något är fel så frågar du om jag är sur. Man måste inte vara sur för att man inte är social? Jag är inte sur, jag blir bara trött på sånt.. Be mig inte att ringa igen om du ändå inte ska svara och när du väl svarar så är det antingen din kompis som svarar eller du som låtsas som ingenting.

Jag har inte mått särskilt bra på sista tiden, jag vet inte varför så fråga inte. Jag har bara inte mått bra. Alla kan ha sina perioder. Jag är sjukt orolig över mig själv och min kropp. Tänker inte skriva varför. Kanske gör det när jag blir lite mer säker.. Sita är den enda som vet och den enda som kommer få veta änsålänge.
Sen har jag en stor beslutsångest. Jag vill ha mer tid på mig. Men jag måste bestämma mig nu (!!!). Fast jag är egentligen säker på vad jag vill, det är bara det att jag inte klarar av att göra det..
Och sedan har jag ett till stort beslut. Min häst, som jag älskar mer än något annat. Jag måste bestämma om jag ska ha kvar honom innan augusti, och självklart vill jag det! Det känns bara som att jag inte kommer ha tid, men jag ska skita i allt i höst. Skolan och Eliot ska komma före ALLT. Då är bara frågan hur jag ska få ihop 17 tusen på lite mer än en månad.

DÄRFÖR har jag vart lite off. Fast jag har försökt att inte visa det så mycket utåt..

så länge som jag kämpat utan att få nåt tillbaks. 
ingenting som hjälper mej, har bara tomma ord kvar.
jag är inte värd ett dugg, inte luften som jag andas,
jag är ingenting längre, nej, inte för de andra.
jag sitter för mej själv och vill vara i min ensamhet,
ingen bryr sej om det för det finns ingen som vet.
dethär är smärta, av allra högsta grad,
jag vill bort härifrån, leva som du och ha det bra.

sover aldrig på natten, ligger ensam och tänker
på allt som har hänt, vad som ska hända dagen efter
jag vill ställa några frågor, 'hur lång är min livstid?'
misshandel och sorger, vad är det för ett liv?
är det så man ska leva för att vara en i mängden,
sån som ingen vill ha och en sån som ingen märker?
jag är krossad, jag har förlorat mej själv,
jag har förstört mej själv och allting igen.

som vanligt så känner jag att livet är hopplöst,
har det någon mening, för livet är meningslöst.
lyckan i mitt liv har jag glidit ifrån,
känns som att jag aldrig varit glad men som att smärtan kom igår.
jag fejkar mina skratt och jag försöker att le,
jag går ut och kollar runt mej men det finns ingenting att se.
jag har förstått att jag inte passar, inte ska vara här.
jag tittar ner emot marken, kanske finner lyckan där.

i will not make the same mistakes that you did
i will not let myself cause my heart so much misery
i will not break the way you did, you fell so hard
i've learned the hard way to never let it get that far

jag har försökt så många gånger, men nu har det gått för långt
tabletter hjälper inte, nej, ingenting sånt.
allt som jag behöver, det finns här framför mej,
men jag kan inte få det, jag kan aldrig få en ängel
kärlek och trygghet, det är allt jag begär
jag kommer aldrig glömma smärtan, jag lovar, jag svär.
jag är rädd för att leva, vågar inte träffa nån,
jag är rädd för att bli sviken och att allt ska börja om.

men det var inte jag som lekte en fucking jävla lek
med mej som en leksak och vapnet var kärlek.
förlorad kärlek vet vi alla hur det känns,
men resten av mitt liv kan man ta som ett skämt
för det kan knappast vara sanning att dethär är mitt liv,
det måste vara nån slags tanke som jag lever i.
dethär är sjukt, ni förstår inte ett skit.
jag önskar ljuset bara kunde hitta hit.

i will not make the same mistakes that you did
i will not let myself cause my heart so much misery
i will not break the way you did, you fell so hard
i've learned the hard way to never let it get that far

Kommentarer
Postat av: OLESSIA

fin blogg

2009-06-26 @ 14:40:18
URL: http://dreamolessia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback